Julkoncert med ton- och bensynergi

När jag första gången för många år sedan konfronterades med Bleckhornens balett måste jag erkänna att jag likt flera andra gamla stötar stördes kraftigt av de amatörmässiga bensprattel  som bara skymde orkestern. Men de senaste åren har jag bevittnat en balett  som blivit skickligare och skickligare och därigenom fått ett egenvärde i mina ögon. Denna utveckling kulminerade i årets julkonsert där jag för första gången mycket starkt upplevde positiva synergieffekter  mellan ben och ton. För mig har nu balett och orkester smält samman till en enhet som verkligen hör ihop och inte längre är en orkester  med vidhängande balett utan en totalensemble som ger både ljud- och synupplevelser! Baletten bidrog med en mängd rent ekvilibristiska övningar som fick publiken att ropa ”Aaaaah!!!”

Konserten inleddes som sig bör med en ouvertyr vid namn The Lone Ranger   som starkt påminde om Lätta kavalleriet. Men denna ouvertyr var allt annat än lätt. Ii fortissimona var det en sådan tyngd  att det inte räckte med beteckningen ff  i noterna utan måsta ha stått minst fff d.v.s. fortissimest. En sådan dynamik som Bleckhornen kan prestera kommer nog inte Sveriges största militärorkester inte i närheten av. Hela Stora salen skälvde när dessutom slagverket släppte loss. Jag kan inte nämna eller komma ihåg allt som stod på programmet men ett intressant stycka var Malagueña där baletten gav en sensuell uppvisning. I Sparkling Brass tyckte jag mig höra den välkända Diamonds are a girl’s best friend.  Årets solist var månghövdad – en hel kör vid namn Ostrochorus från Östgöta nation som sjöng mäktiga och stämningsfulla stycken som kändes ända in i själen.

Som sig bör avslutades koncerten med en marsch och inte vilken marsch som helst utan Claudio Grafullas vackra Washington Greys  från början av amerikanska inbördeskriget.

Som helhetsbedömning måste jag säga att Bleckhornen är en mycket välspelande orkester som spelar mycket rent och välstämt med en flexibel dynamik av sällan skådat slag. Det är bara två kritiska synpunkter jag vill framföra. Den ena är att jag saknade den musikaliska humor som var ett kännetecken för Bleckhornen i många år. Min rekommendation är att ni plockar fram Benny Fagerströms rent geniala arrangemang ur notarkivet och låter er inspireras till nya höjder. Den andra punkten säger jag som Sousafantast: John Philip Sousa är Bleckhornens förste hedersmedlem och jag menar att varje Bleckhornskonsert bör innehålla minst ett stycke av Sousa.

#28 Hans Pedersen Dambo
Självutnämnd recensent

 

Nästa PUB-träff torsdagen den 7 december 2017

Välkomna till Bleckhornens vänners
PUB-träffar första torsdagen i varje månad

kl. 15:30 på puben John Bull vid Bantorget
i Lund!

 

 

Bleckhornens vårkonsert 1 maj 2017

Framåt marsch!…

…kan vara en lämplig beskrivning av Corpsets vårkonsert 2017 där man äntligen återupplivat den fina traditionen att en blåskonsert alltid ska börja och sluta med en marsch.

Detta visade också publiken sin uppskattning av både med applåder och taktstamp. Dirigenterna hade gjort ett utsökt val genom att börja konserten med Agapkins vackra marsch Den slaviska kvinnans farväl i en utsökt och välspelad tolkning av den ryska tragiken i kriget mellan de röda och de vita. Trots att kompositören stod på de vitas sida är marschen den mest älskade och spelade marschen i dagens Ryssland.

Lyssna gärna på marschen på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=WQ-REGHUglM). Den platsar väl bland mina Top 150.Det var synd att konferenciären inte presenterade marschen för publiken för den ärväl värd att kommas i håg.

Ett annat välkänt stycke Corpset framförde med ackuratess var Romans Drottningholmsmusik som spelades lätt och luftigt. Leroy Andersons Buglers Holiday var sannerligen ingen ledig dag för trumpetarna som verkligen fick slita hund för att hinna med alla toner, vilket de också lyckades väl med.

Ett stycke som jag aldrig uppfattade namnet på var en kombination av Marcia Carolus Rex, Grieg i berget och James Bond.

Slutligen fick vi höra en utsökt tolkning av John Philip Sousa’s vackra marsch Hands across the C, där C avsåg Atlanten som förenade USA:s vänner i Europa med USA under det spansk-amerikanska kriget. Marschen hade premiär 21 april 1899 i Philadelphia.

Anm. C kan även stavas Sea

Till slut vill jag uppmana till bannlysning av trutförlängare (= megafoner) vid sång. År ut och år in har Corpset tvingat publiken att missa 99% av allt som sjungs vid utomhuskonserterna eftersom bara en ynka procent av åhörarna råkar befinna sig mitt framför de ambulerande sångarna. Kasta dessa antika apparater och använd en riktig ljudanläggning så att publiken kan höra sången!

Mitt slutomdöme blir:

En bra och välspelad vårkonsert med god Fjång och ett välkomponerat program som gladde en gammal marsch- och Sousaälskare.

#28 Hans Pedersen Dambo

 

Årsmöte torsdagen den 4 maj 2017

Vänner!

Nu är det åter dags för årsmöte med Bleckhornens vänner och härmed kallas du till detta torsdagen den 4 maj 2017 klockan 15:30 på puben John Bull på Bantorget i Lund.

Observera att på årsmötet behandlas verksamheten år 2016 och för att ha rösträtt vid måste man ha betalat medlemsavgiften för 2016.
Därför vill vi också påminna om att första kvartalet 2017 redan har förflutit och att det är lämpligt att nu betala medlemsavgiften för 2017 för att kunna rösta vid årsmötet 2018. Medlemsavgiften är oförändrad minst 200:- och betalas till Bankgiro 5171-7627 Blekhornens Vänner.

Kom ihåg att du med stolthet efter inbetalningen kan kalla dig kulturmecenat med den omätligt rike romerske riddaren och rådgivaren till kejsare Augustus, Maecenas, som förebild. Han försörjde bl.a. Vergilius och Horatius.
Din medlemsavgift går nämligen oavkortad till stipendier som vi delar ut till förtjänta unga aktiva Bleckhorn.

 

 

Jubeljulkoncert med accelererande Fjång!

Lördagen den 3 december bjöd Bleckhornen på en 60-årsjubileumshelafton / -natt med klingande toner och god bankettmat.

Julkoncerten började med ouvertyr som innehöll många vackra och intressanta inslag som var mycket välspelade, men var alldeles för lång. Mot slutet var det lätt att tappa intresset eftersom flera passager kom igen. Jag tror att ouvertyren kunde ha kortats avsevärt.

Det var skönt att Benny Fagerströms På stället marsch kom redan som tredje nummer och spelades med mycket god Fjång! Denna geniala komposition som innehöll en mycket stor del av marschlitteraturens inledningstakter fick det att spritta i många publikben och -fötter.

Om första halvlek började lite tveksamt, så tog andra halvlek omedelbart efter pausen befälet över publiken som verkligen helt rycktes med i Norwegian Pirate.

En urpremiär för Robin Wahls tävlingsvinnande marsch Leve Corpset!  visade sig avslöja en mycket välkomponerad marsch – något som man inte är bortskämd med nu för tiden.

Julkoncertens absoluta höjdpunkt blev nog stycket Goodbye UK (Brexit), som var ett omfattande potpurri på mycket traditionell och otraditionell musik spelad på säckpipa av gästsolisten Erik Ask-Upmark som verkligen kunde hantera sitt instrument på äkta skotskt maner. Publiken jublade  och gav sig inte förrän Erik också bjudit på extranummer.

Som konsertens avslutningsnummer spelades något  som jag saknat mycket länge i Bleckhornens konserter – en Sousamarsch!!! Här hade man valt The Stars and Stripes Forever som också utsetts av presidenten till USA:s nationalmarsch. Denna spelades helt professionellt av Corpset!

Sammantaget kan man nog säga att Bleckhornen i årets julkoncert lyckades höja stämningen hos publiken med varje nummer man spelade och det är ju så det ska vara – inte tvärtom.

Utanför själva koncerten inträffade något i slutet av banketten som påverkade mig väldigt starkt känslomässigt.
Då gjorde nämligen ekonomernas Alte Kamereren entré i AF:s stora sal och gratulationsspelade för Bleckhornen. Då förflyttades jag genast tillbaka till 50-talet då jag själv spelade med i Bleckhornens barndom och vi lät likadant som Alte Kamereren i dag.
Mycket unisonspelning och hela tiden fortissimest men med en enorm spelglädje.

Då insåg jag att Bleckhornens devis Bleckhornen är Lunds äldsta och bästa studentorkester inte är skryt utan ren självkännedom.

Malmö 2016-12-04
/#28 HPD

 

60 BLEKHORN ALLT ANNAT ÄN BLEKA!!!

Tack Patrik, Daniel, Sune och alla ni andra i Blekhornsorkestern som gav oss den bästa konserten som jag har upplevt på den här sidan millennieskiftet!

Patrik som organisatör är värd ett särskilt tack för att ha kunnat dra ihop en så stor och fullödig orkester av ”gamla” Bleckhorn. Daniel var en lysande dirigent som helt höll orkestern i sin pinne och Sune en trivsam och humoristisk konferencier som fann de rätta och lätta skämten som aldrig gick för långt eller kändes sökta. Varför är inte du programledare i SVT:s underhållningsavdelning?

Likaså måste jag berömma kvällens programkomposition som innehöll allt man kan önska sig: En pangouvertyr, Sousa och Hoffnunganda i många arrangemang.

Orkestern spelade förbluffande väl med tanke på den korta repetitionstid ni haft till ert förfogande. Att ni hade en stor spelmansglädje och Fjång var mer väntat efter en lång avhållsamhetsperiod.

Ni lyckades också tända publiken totalt och jag såg ju hur raderna framför mig inte kunde sitta still på sina stolar. Jag är övertygad om att konserten blev en höjdpunkt för många fler än mig.
/HPD

Anm.
Efter konserten berättade jag för Sune att Sousas 137:e marsch heter Library of Congress March. Sousa hade påbörjat den och lämnat efter sig ett antal manuskriptskisser och anteckningar om orkestrering vid sin död 1932. Dessa hade överlämnats till kongressbiblioteket av Sousas efterlevande. Kongressbiblioteket utsåg en kompositör och en Sousakännare till att sammanfoga de oavslutade resterna till en marsch som döptes till Library of Congress Marsch 2003. Fortfarande tror de flesta att Sousa skrev 136 marscher därför att den 137:e inte var känd före 2003.

 

Julfest blir Höstfest

Skärmklipp BV1Skärmklipp BV2

 

Bleckhornens vårkoncert 2016

Academimusiccorpset Bleckhornen är en fantastisk blåsorkester, förmodligen en av Sveriges allra största – t.o.m. utan den stora skaran av passiva medlemmar som särskilt hade inbjudits att delta i vårkoncerten 2016.
Vilken annan blåsorkester kan t.ex. ställa upp med 8 stycken – om jag räknat rätt – flöjtister? Bleckhornen är inte stora bara till antalet utan har genom sina 60 år som gjorde årets koncert till en jubileumskoncert, också vuxit musikaliskt till en mycket välspelande blåsarensemble som behärskar all sorts musik och spelar med kraft och fjång!

Bleckhornen av i dag motsvarade de förväntningar som publiken hade och baletten överträffade mina förväntningar. Tydligen har baletten gjort en kvalitetssatsning som började ge resultat redan vid julkoncerten 2015 då jag blev närmast förbluffad över hur baletten utvecklats positivt.

Men allt är inte bara lovord. Några smolk i glädjebägaren fanns det. Det allvarligaste är att Bleckhornen på senare tid vid både jul- och vårkoncerter helt underlåtit att  spela sin förste hedersledamots marscher. En Sousamarsch bör vara ett måste för varje koncert av en blåsorkester! Om ni hade spelat en Sousamarsch denna första maj hade ni fått se det spritta i benen hos hela publiken och inte bara i baletten. Denna brist kompenserades inte av att förspelningen vid Palaestra inför rektorsuppvaktningen faktiskt innehöll en Sousamarsch.
På 60-talet innehöll varje spelning minst en Sousamarsch, vilket t.o.m. ledde till att min förstfödda i dag med stolthet bär namnet Fidelia.

Jag vill också efterlysa lite mer musikalisk humor. Vi gamlingar hade Gerard Hoffnung som ett föredöme. Honom hittar ni bäst på Spotify. På senare tid har en oerhört skicklig österrikisk blåsarensemble vid namn Mnozil Brass visat sig på Youtube. Låt dessa inspirera er!

Vi har varit bortskämda med att Bleckhornen nu för tiden har ökat sin spelskicklighet avsevärt jämfört med hur vi lät på 50- och 60-talen. Därför får vi inte glömma att det trots allt handlar  om en studentorkester och inte en professionell orkester. Man får acceptera att det ibland vid snabba forten och fortissimon inte alltid blir perfekta tonträffar.  Det kanske kan vara värt att lägga ner lite extra övningstid på att träffa tonerna rätt. Detta påminner om ett liknande fenomen hos vissa gitarrister som ger ifrån sig ett akustiskt ljud från fingrarnas förflyttning på gitarrhalsen som är ganska störande.
Skickliga gitarrister träffar tonerna direkt och rätt utan biljud.

Sammanfattningsvis säger jag som vanligt: ”Ni är mycket bättre nu än vi då, men vi var roligare då än ni nu”.

§28 HPD

P.S. En av höjdpunkterna vid vårkoncerten var överlämnandet av en
cykel med sidovagn (!) av #87 Sven Lindén till orkestern för bl.a.
provianttransporter under karnevalståg.
Vårkonsert-16

 

 

 

Vårfest

Vårfest 2016

 

PUB-träff och årsmöte 5 maj

BV-logoHärmed kallas alla medlemmar till 2016 års årsmöte i Bleckhornens vänner torsdagen den 5 maj 2016 kl. 15:30 på puben John Bull på Bantorget i Lund.

Alla är välkomna men för att ha rösträtt måste man före årsmötets början ha betalat 2015 års medlemsavgift om 200 kronor. Om ni inte har betalat medlemsavgiften för vare sig 2015 eller 2016, kan ni spara mycket energi på att betala båda årsavgifterna samtidigt i stället för att behöva gör två separata inbetalningar av samma belopp eftersom vi inte har höjt medlemsavgiften. Bankgironumret är 5171-7627 och betalningen går då till ”Blekhornens vänner”.

FJÅNG!

/§28